På besök i väster

I helgen har jag och Lingon varit på roadtrip i den västra delen av Sverige. Inflyttningsfest i Borås var huvudteamat, men eftersom det var agilitytävling i Kungälv i lördags passade jag på att slå två flugor i en smäll.

Tävlingen var en dubbel tvåa och vi körde tre lopp - två hopplopp och ett agilitylopp.

Dagens första hopplopp var dagens svåraste - två helnollor i large. Jag gjorde inte ett rätt i starten, kom aldrig in i loppet och hamnade i helt omöjliga lägen. Jag vågade inte springa och satsa, då kan resultatet bara bli ett när man kör med en whippet - disk. Lingon gjorde vad han kunde, men med en matte som varken har koll på fötter eller huvud på banan kan inte ens världens bästa Lingon lyckas. Loppet finns inte på film och jag vet inte om jag ska vara glad eller ledsen över det, för när jag tänker tillbaka på loppet kan jag inte plocka fram något positivt med det över huvudtaget.


Inför andra loppet, också det ett hopplopp, var mitt självförtroende ganska stukat. Även denna banan var ganska svår tyckte jag och hade många, många byten på rad. Detta loppet var helt klart bättre, men jag vågade fortfarande inte springa fullt ut och fötterna gjorde inte riktigt som tänkt. Disken kommer efter korta tunneln första gången, han skulle tagit hindret från andra hållet där. Försökte ösa på efter det och tyckte det gick bättre, men jag vet att vi, eller rättare sagt jag, kan bättre!!


Agilityklassen var snällare - större avstånd och mer springsträckor. Detta lopp är det jag är mest nöjd med i helgen, även om jag inte är helt nöjd. Fram till slalom var det bra om än med yviga svängar. I slalom fick vi en femma och staketet efter var lite svaigt. Efter A-hindret var jag inte beredd, Lingon hittade en gunga - disk igen. I detta lopp var Lingon fin om än lite trött och matte hade lite bättre koll på sig själv. Jag vet dock att vi kan bättre, men det blev lite lättare att åka hem med det loppet i ryggsäcken.

Efter de två första klasserna försökte jag analysera vad och varför. Känslan efter debuten hemma var 'Gud vad kul det ska bli med klass 2', känslan efter lördagens två första klasser var 'Kommer vi nånsin nolla ett lopp i 2:an?'. En del i det tror jag är att vi det sista har tränat för lätt. Sedan debuten i 2:an har det bara blivit klass 1-banor med många raksträckor. Jag blev stressad av de många hindren på liten yta och av det faktum att det inte fanns några ställen att slappna av på. I sista klassen var självförtroendet redan så stukat att jag trots de större ytorna blev osäker.

På vägen från tävlingen upptäckte jag att jag nästan var gråtfärdig. Efter att ha tävlat häst i 15 år är jag tävlingsmänniska i fingerspetsarna och blir väldigt besviken på mig själv (absolut inte på Lingon) när jag inte lyckas göra mitt bästa. Det är kanske inte rättvist att ha de kraven på mig själv, jag är ju fortfarande i princip nybörjare på agility och bakslag kommer ju att komma, inte bara i lördags utan flera gånger framöver. Dessutom vet jag att koordination i grunden inte är min starka sida och på så sätt är agility en jätteutmaning för mig. Sedan jag började träna agility har jag dock höjt målen med agilityn ganska rejält och ska jag nå de mål jag långsiktigt har satt upp för mig själv kräver det att jag sätter höga krav på mig själv som handler.

Efter att ha tränat på vår vanliga söndagstid igår och fått lite distans till det hela känns det lite bättre. Lingon var ganska trött på träningen och jag hade flugit av Dansa nån timme tidigare och var (är) rätt blåslagen i ryggen - inte världens bästa förutsättningar. Jag kände att jag fortfarande saknar självförtroende och blir avvaktande men vi löste de ganska svåra övningarna rätt hyfsat. Efter tips och pepp från Frida och Ida fick jag dessutom lite bättre ordning på kroppen, i alla fall stundtals.

På söndag är det dags för tävling igen, en hoppklass och två agilityklasser. Jag ska göra mitt bästa för att verkligen springa och satsa. Resultatet bryr jag mig mindre om, men jag ska i alla fall ha försökt. Jag ska komma ihåg att vi tränar för att ha roligt och bara gå in och ösa. Därefter väntar några veckors agilityvila för Lingon innan det är dags för utesäsong - en utesäsong där vi ska ha kvalité i passen, träna lagom hårt och svårt och utmana matten till max på träningspassen. En säsong där jag ska träna mer tillsammans med mina klubbkompisar än tidigare för att pressa mig själv och få hjälp att utvecklas. En säsong där jag anmält mig till kurs för Jenny Damm i augusti, en kurs jag vill komma väl förberedd till för att få ut så mycket som möjligt.

Besvikelsen efter helgen har mycket vänts till träningsvilja och revanschlusta. Tävling på söndag blir bra och sen vill jag ha vår!

Lingon var förresten en riktig guldhund hela helgen. Han gör precis som matten visar på banan och försöker alltid. Han låg och solade i mattes knä på tävlingsplatsen, coollugn som vanligt. Minglade fint med alla gäster på festeb som ville pussas och klappas och somnade fint framför Melodifestivalen. Ibland är det riktigt, riktigt skönt att bara ha med sig den vuxna och välartade hunden....