Mer om Lingon finns att läsa på hans egen sida: http://teamtl.blogspot.se/p/lingon.html
Mer om Vera och kennel Miraqulix finns här: http://miraqulix.wordpress.com/
söndag 31 mars 2013
Vera är dräktig!
I fredags var Vera på ultraljud och konstaterades dräktig! Lingon beräknas bli pappa till fem eller fler valpar i början på maj... Nu väntar en månad av spänd förväntan för alla inblandade.
onsdag 13 mars 2013
Coola Lingon
Som resande och tävlande whippet är det viktigt att kunna koppla av... Så väl på tävlingsplatsen som på festen!
måndag 11 mars 2013
På besök i väster
I helgen har jag och Lingon varit på roadtrip i den västra delen av Sverige. Inflyttningsfest i Borås var huvudteamat, men eftersom det var agilitytävling i Kungälv i lördags passade jag på att slå två flugor i en smäll.
Tävlingen var en dubbel tvåa och vi körde tre lopp - två hopplopp och ett agilitylopp.
Dagens första hopplopp var dagens svåraste - två helnollor i large. Jag gjorde inte ett rätt i starten, kom aldrig in i loppet och hamnade i helt omöjliga lägen. Jag vågade inte springa och satsa, då kan resultatet bara bli ett när man kör med en whippet - disk. Lingon gjorde vad han kunde, men med en matte som varken har koll på fötter eller huvud på banan kan inte ens världens bästa Lingon lyckas. Loppet finns inte på film och jag vet inte om jag ska vara glad eller ledsen över det, för när jag tänker tillbaka på loppet kan jag inte plocka fram något positivt med det över huvudtaget.
Inför andra loppet, också det ett hopplopp, var mitt självförtroende ganska stukat. Även denna banan var ganska svår tyckte jag och hade många, många byten på rad. Detta loppet var helt klart bättre, men jag vågade fortfarande inte springa fullt ut och fötterna gjorde inte riktigt som tänkt. Disken kommer efter korta tunneln första gången, han skulle tagit hindret från andra hållet där. Försökte ösa på efter det och tyckte det gick bättre, men jag vet att vi, eller rättare sagt jag, kan bättre!!
Agilityklassen var snällare - större avstånd och mer springsträckor. Detta lopp är det jag är mest nöjd med i helgen, även om jag inte är helt nöjd. Fram till slalom var det bra om än med yviga svängar. I slalom fick vi en femma och staketet efter var lite svaigt. Efter A-hindret var jag inte beredd, Lingon hittade en gunga - disk igen. I detta lopp var Lingon fin om än lite trött och matte hade lite bättre koll på sig själv. Jag vet dock att vi kan bättre, men det blev lite lättare att åka hem med det loppet i ryggsäcken.
Efter de två första klasserna försökte jag analysera vad och varför. Känslan efter debuten hemma var 'Gud vad kul det ska bli med klass 2', känslan efter lördagens två första klasser var 'Kommer vi nånsin nolla ett lopp i 2:an?'. En del i det tror jag är att vi det sista har tränat för lätt. Sedan debuten i 2:an har det bara blivit klass 1-banor med många raksträckor. Jag blev stressad av de många hindren på liten yta och av det faktum att det inte fanns några ställen att slappna av på. I sista klassen var självförtroendet redan så stukat att jag trots de större ytorna blev osäker.
På vägen från tävlingen upptäckte jag att jag nästan var gråtfärdig. Efter att ha tävlat häst i 15 år är jag tävlingsmänniska i fingerspetsarna och blir väldigt besviken på mig själv (absolut inte på Lingon) när jag inte lyckas göra mitt bästa. Det är kanske inte rättvist att ha de kraven på mig själv, jag är ju fortfarande i princip nybörjare på agility och bakslag kommer ju att komma, inte bara i lördags utan flera gånger framöver. Dessutom vet jag att koordination i grunden inte är min starka sida och på så sätt är agility en jätteutmaning för mig. Sedan jag började träna agility har jag dock höjt målen med agilityn ganska rejält och ska jag nå de mål jag långsiktigt har satt upp för mig själv kräver det att jag sätter höga krav på mig själv som handler.
Efter att ha tränat på vår vanliga söndagstid igår och fått lite distans till det hela känns det lite bättre. Lingon var ganska trött på träningen och jag hade flugit av Dansa nån timme tidigare och var (är) rätt blåslagen i ryggen - inte världens bästa förutsättningar. Jag kände att jag fortfarande saknar självförtroende och blir avvaktande men vi löste de ganska svåra övningarna rätt hyfsat. Efter tips och pepp från Frida och Ida fick jag dessutom lite bättre ordning på kroppen, i alla fall stundtals.
På söndag är det dags för tävling igen, en hoppklass och två agilityklasser. Jag ska göra mitt bästa för att verkligen springa och satsa. Resultatet bryr jag mig mindre om, men jag ska i alla fall ha försökt. Jag ska komma ihåg att vi tränar för att ha roligt och bara gå in och ösa. Därefter väntar några veckors agilityvila för Lingon innan det är dags för utesäsong - en utesäsong där vi ska ha kvalité i passen, träna lagom hårt och svårt och utmana matten till max på träningspassen. En säsong där jag ska träna mer tillsammans med mina klubbkompisar än tidigare för att pressa mig själv och få hjälp att utvecklas. En säsong där jag anmält mig till kurs för Jenny Damm i augusti, en kurs jag vill komma väl förberedd till för att få ut så mycket som möjligt.
Besvikelsen efter helgen har mycket vänts till träningsvilja och revanschlusta. Tävling på söndag blir bra och sen vill jag ha vår!
Lingon var förresten en riktig guldhund hela helgen. Han gör precis som matten visar på banan och försöker alltid. Han låg och solade i mattes knä på tävlingsplatsen, coollugn som vanligt. Minglade fint med alla gäster på festeb som ville pussas och klappas och somnade fint framför Melodifestivalen. Ibland är det riktigt, riktigt skönt att bara ha med sig den vuxna och välartade hunden....
Tävlingen var en dubbel tvåa och vi körde tre lopp - två hopplopp och ett agilitylopp.
Dagens första hopplopp var dagens svåraste - två helnollor i large. Jag gjorde inte ett rätt i starten, kom aldrig in i loppet och hamnade i helt omöjliga lägen. Jag vågade inte springa och satsa, då kan resultatet bara bli ett när man kör med en whippet - disk. Lingon gjorde vad han kunde, men med en matte som varken har koll på fötter eller huvud på banan kan inte ens världens bästa Lingon lyckas. Loppet finns inte på film och jag vet inte om jag ska vara glad eller ledsen över det, för när jag tänker tillbaka på loppet kan jag inte plocka fram något positivt med det över huvudtaget.
Inför andra loppet, också det ett hopplopp, var mitt självförtroende ganska stukat. Även denna banan var ganska svår tyckte jag och hade många, många byten på rad. Detta loppet var helt klart bättre, men jag vågade fortfarande inte springa fullt ut och fötterna gjorde inte riktigt som tänkt. Disken kommer efter korta tunneln första gången, han skulle tagit hindret från andra hållet där. Försökte ösa på efter det och tyckte det gick bättre, men jag vet att vi, eller rättare sagt jag, kan bättre!!
Agilityklassen var snällare - större avstånd och mer springsträckor. Detta lopp är det jag är mest nöjd med i helgen, även om jag inte är helt nöjd. Fram till slalom var det bra om än med yviga svängar. I slalom fick vi en femma och staketet efter var lite svaigt. Efter A-hindret var jag inte beredd, Lingon hittade en gunga - disk igen. I detta lopp var Lingon fin om än lite trött och matte hade lite bättre koll på sig själv. Jag vet dock att vi kan bättre, men det blev lite lättare att åka hem med det loppet i ryggsäcken.
Efter de två första klasserna försökte jag analysera vad och varför. Känslan efter debuten hemma var 'Gud vad kul det ska bli med klass 2', känslan efter lördagens två första klasser var 'Kommer vi nånsin nolla ett lopp i 2:an?'. En del i det tror jag är att vi det sista har tränat för lätt. Sedan debuten i 2:an har det bara blivit klass 1-banor med många raksträckor. Jag blev stressad av de många hindren på liten yta och av det faktum att det inte fanns några ställen att slappna av på. I sista klassen var självförtroendet redan så stukat att jag trots de större ytorna blev osäker.
På vägen från tävlingen upptäckte jag att jag nästan var gråtfärdig. Efter att ha tävlat häst i 15 år är jag tävlingsmänniska i fingerspetsarna och blir väldigt besviken på mig själv (absolut inte på Lingon) när jag inte lyckas göra mitt bästa. Det är kanske inte rättvist att ha de kraven på mig själv, jag är ju fortfarande i princip nybörjare på agility och bakslag kommer ju att komma, inte bara i lördags utan flera gånger framöver. Dessutom vet jag att koordination i grunden inte är min starka sida och på så sätt är agility en jätteutmaning för mig. Sedan jag började träna agility har jag dock höjt målen med agilityn ganska rejält och ska jag nå de mål jag långsiktigt har satt upp för mig själv kräver det att jag sätter höga krav på mig själv som handler.
Efter att ha tränat på vår vanliga söndagstid igår och fått lite distans till det hela känns det lite bättre. Lingon var ganska trött på träningen och jag hade flugit av Dansa nån timme tidigare och var (är) rätt blåslagen i ryggen - inte världens bästa förutsättningar. Jag kände att jag fortfarande saknar självförtroende och blir avvaktande men vi löste de ganska svåra övningarna rätt hyfsat. Efter tips och pepp från Frida och Ida fick jag dessutom lite bättre ordning på kroppen, i alla fall stundtals.
På söndag är det dags för tävling igen, en hoppklass och två agilityklasser. Jag ska göra mitt bästa för att verkligen springa och satsa. Resultatet bryr jag mig mindre om, men jag ska i alla fall ha försökt. Jag ska komma ihåg att vi tränar för att ha roligt och bara gå in och ösa. Därefter väntar några veckors agilityvila för Lingon innan det är dags för utesäsong - en utesäsong där vi ska ha kvalité i passen, träna lagom hårt och svårt och utmana matten till max på träningspassen. En säsong där jag ska träna mer tillsammans med mina klubbkompisar än tidigare för att pressa mig själv och få hjälp att utvecklas. En säsong där jag anmält mig till kurs för Jenny Damm i augusti, en kurs jag vill komma väl förberedd till för att få ut så mycket som möjligt.
Besvikelsen efter helgen har mycket vänts till träningsvilja och revanschlusta. Tävling på söndag blir bra och sen vill jag ha vår!
Lingon var förresten en riktig guldhund hela helgen. Han gör precis som matten visar på banan och försöker alltid. Han låg och solade i mattes knä på tävlingsplatsen, coollugn som vanligt. Minglade fint med alla gäster på festeb som ville pussas och klappas och somnade fint framför Melodifestivalen. Ibland är det riktigt, riktigt skönt att bara ha med sig den vuxna och välartade hunden....
Tisse & Miranda
I helgen har Tisse varit på lekdejt med en av hans favoriter - Miranda, en 6-årig blandras (tror hon har bl.a. leonberger i sig). Miranda är dubbelt så stor som Tisse på alla håll, men vi har i princip aldrig sett honom leka så bra som med henne, inte med våra andra killar här hemma heller. Hemma hos Miranda har det tidigare bott en greyhound, så Miranda vet hur man leker på vinthundars vis och Tisse gillar henne skarpt.
Fina bilder på Tisse och Miranda, fotade av Mirandas ägare.
torsdag 7 mars 2013
Unghundsagility
Igår kväll körde vi unghundsagility i Valla - jag & Otto, Ida & Pesto och Micke & Meja. Ida hade ritat en kombination med 11 hinderpassager med raka linjer men med vinklade hinder och några klurigheter.
Otto var trött redan när vi åkte dit - träningstid 21.30 och matte hade faktiskt inte varit hos honom på hela dagen (att han haft Tisse, Lingon och stundtals husse till sällskap tyckte han spelade mindre roll igår). Första rundan var han riktigt duktig. Jag delade upp kombinationen i kortare passager och när matte gjorde rätt så gjorde också han rätt, även om vi hade lite svårt med en passage i mitten.
När jag skulle koppla honom efter det tappade jag dock leksaken - något som för tillfället är väldigt dumt. Gårdshunden sprang stolt säkert 15 varv i ridhuset med leksaken i munnen och brydde sig inte alls om den där matten. Här har vi en, eller egentligen två, saker jag behöver träna till förbannelse. Det ena är ren inkallning - komma till matte när hon ropar. Det andra är att komma tillbaka med leksaken. Just nu har dsgn bomull i öronen i båda fallen. Matte måste, MÅSTE, ta tag i det men det är ju så förbenat tråkigt att träna det med en vuxen hund, en vuxen hund som dessutom redan har lärt sig att ha kan strunta i att komma. Tips mottages tacksamt!!
Efter den urladdningen var han ganska trött på sitt andra varv. Han jobbade glatt ändå, ibland blev det fel, ibland rätt, men han är lika glad oavsett. Tuff och rolig som sjutton är han i alla fall. Han vill, vill, VILL springa agility. Nu! Och hela tiden! Han har riktigt fint tunnelsug nu och ganska bra hopphindersug. Och tryck i tassarna när matte springer. Det ska nog bli riktigt bra det här.
Film från sekvensen vi hade svårt med, nån gång under andra rundan.
Lite slalomträning blev det också igår. Otto var inte rädd för bågarna nu och sprang lite mer självmant genom sin 4-pinnars slalom. Framsteg! Ska ta mig en shoppingtur och göra egna bågar, för snart, snart ska det gå att träna i trädgården!
Vi hann med en sväng agility i söndags också - jag, Otto och Lingon. Fick vara med i en grupptidigare än våran egen där klass 1-agilitybana stod på schemat. Lingon (och matte) var ganska trött efter utställningen men glad och gjorde bra rundor, bra sekvenser, men inga toppprestationer från varken honom eller matte. Otto åkte gunga helt själv (och flög gungan en gång), tog platten i kombination och tryckte som vanligt på bra i sina lagom svåra sekvenser.
Otto var trött redan när vi åkte dit - träningstid 21.30 och matte hade faktiskt inte varit hos honom på hela dagen (att han haft Tisse, Lingon och stundtals husse till sällskap tyckte han spelade mindre roll igår). Första rundan var han riktigt duktig. Jag delade upp kombinationen i kortare passager och när matte gjorde rätt så gjorde också han rätt, även om vi hade lite svårt med en passage i mitten.
När jag skulle koppla honom efter det tappade jag dock leksaken - något som för tillfället är väldigt dumt. Gårdshunden sprang stolt säkert 15 varv i ridhuset med leksaken i munnen och brydde sig inte alls om den där matten. Här har vi en, eller egentligen två, saker jag behöver träna till förbannelse. Det ena är ren inkallning - komma till matte när hon ropar. Det andra är att komma tillbaka med leksaken. Just nu har dsgn bomull i öronen i båda fallen. Matte måste, MÅSTE, ta tag i det men det är ju så förbenat tråkigt att träna det med en vuxen hund, en vuxen hund som dessutom redan har lärt sig att ha kan strunta i att komma. Tips mottages tacksamt!!
Efter den urladdningen var han ganska trött på sitt andra varv. Han jobbade glatt ändå, ibland blev det fel, ibland rätt, men han är lika glad oavsett. Tuff och rolig som sjutton är han i alla fall. Han vill, vill, VILL springa agility. Nu! Och hela tiden! Han har riktigt fint tunnelsug nu och ganska bra hopphindersug. Och tryck i tassarna när matte springer. Det ska nog bli riktigt bra det här.
Film från sekvensen vi hade svårt med, nån gång under andra rundan.
Lite slalomträning blev det också igår. Otto var inte rädd för bågarna nu och sprang lite mer självmant genom sin 4-pinnars slalom. Framsteg! Ska ta mig en shoppingtur och göra egna bågar, för snart, snart ska det gå att träna i trädgården!
Vi hann med en sväng agility i söndags också - jag, Otto och Lingon. Fick vara med i en grupptidigare än våran egen där klass 1-agilitybana stod på schemat. Lingon (och matte) var ganska trött efter utställningen men glad och gjorde bra rundor, bra sekvenser, men inga toppprestationer från varken honom eller matte. Otto åkte gunga helt själv (och flög gungan en gång), tog platten i kombination och tryckte som vanligt på bra i sina lagom svåra sekvenser.
tisdag 5 mars 2013
Väntans tider
Just nu går vi, eller egentligen Lingon, i väntans tider. Om allt går som planerat kommer han nämligen bli pappa till en kull valpar på kennel Miraqulix i början av maj. Parningen skedde nu i månadsskiftet och nu är det en spännande och nervös tid som väntar.
Tiken heter Vera, Miraqulix Billie Jean, och är en tik vi har haft ett gott öga till så länge vi känt henne. Hon och hennes två bröder har tävlat med framgång på whippetracebanorna och är alla tre mycket trevliga och fina hundar.
Om någon skulle vara intresserad av en valp efter Lingon, kontakta Lise-Lotte direkt eller skicka ett mejl till oss så förmedlar vi kontakten.
Tiken heter Vera, Miraqulix Billie Jean, och är en tik vi har haft ett gott öga till så länge vi känt henne. Hon och hennes två bröder har tävlat med framgång på whippetracebanorna och är alla tre mycket trevliga och fina hundar.
Om någon skulle vara intresserad av en valp efter Lingon, kontakta Lise-Lotte direkt eller skicka ett mejl till oss så förmedlar vi kontakten.
måndag 4 mars 2013
I utställningsringen
De senaste två veckorna har vi tillbringat lite tid i vänstervarv, en gång per hund.
Igår var det Tisse och Lingon som ställdes ut på Örebro- och Norrköpings hundkapplöpnings inofficiella utställning i Katrineholm, ett utmärkt tillfälle för Tisse att ringträna då han behöver få mer självförtroende i ringen.
Vi har bestämt att vi ska testa och byta handler på Tisse i ringen då han har visat sig vara ganska känslig på Mattias sinnesstämning. Detta betydde att jag dagen till ära gjorde debut i utställningsringen.
Tisse skötte sig fint och ställde upp bra framför domaren. Vi behöver fortfarande träna mer på att ställa upp på bordet och bli visiterad, den situationen är han fortfarande inte helt bekväm i. Lingon ställdes av husse och skötte sig också han med den äran.
Domare: Mathias Hessel
Tisse
Maskulin hane. Något reserverad. Korrekt bett. Mörka ögon. Välplacerade öron. Bra rygglinje. Välvinklad runt om. Rör sig med bra påskjut. Bra päls och pigment.
2:a Öppen klass, BH-2, HP
Lingon
Maskulin hane. Tilltalande helhet. Korrekt bett. Mörka ögon. Svagt markerat stop, Bra rygglinje. Passande benstomme. Bra vinklad fram och bak. Fina tassar. Trevligt temperament.
3:a Öppen klass, BH-3, HP
Förra helgen var det istället Otto som stod i centrum, på Svenska Gård- och Vallhundsklubbens officiella utställning i Motala. Då matte låg i influensa var det husse som fick ställa ut lillen. Vi visste att Ottos sedan sin kemiska kastrering (gjord i maj 2012) har små testiklar och visste att det fanns en stor risk att de var för små. Jag ville trots det väldigt gärna ha en bedömning av hans exteriör och anmälde. Mycket riktigt är de alldeles för små och han fick ett DQ i protokollet. Domaren sa muntligen att hade det inte varit för det hade han fått minst VG, ev. Exc. Det känns bra och roligt att veta att han är rastypisk och korrekt samt att ha ett skriftligt omdöme. Växer testiklarna på sig så ställer jag nog nån gång igen men gör de inte det så är det så.
Omdöme:
Mkt god typ. Mkt typiskt huvud. Mörka ngt stora ögon. Halsen kunde vara lite kraftigare. Ryggen är något välvd över ländpartiet. Bra bröstkorg. Bra benstomme. Rör sig m. ngt kort steg. Bra kondition. Ej normalstora testiklar. Mentalitet: Mkt bra.
Nästa gång det blir besök i ringen blir på självaste påskafton då Tisse ska ställas ut på Whippetklubbens utställning i Vilsta.
Igår var det Tisse och Lingon som ställdes ut på Örebro- och Norrköpings hundkapplöpnings inofficiella utställning i Katrineholm, ett utmärkt tillfälle för Tisse att ringträna då han behöver få mer självförtroende i ringen.
Vi har bestämt att vi ska testa och byta handler på Tisse i ringen då han har visat sig vara ganska känslig på Mattias sinnesstämning. Detta betydde att jag dagen till ära gjorde debut i utställningsringen.
Tisse skötte sig fint och ställde upp bra framför domaren. Vi behöver fortfarande träna mer på att ställa upp på bordet och bli visiterad, den situationen är han fortfarande inte helt bekväm i. Lingon ställdes av husse och skötte sig också han med den äran.
Domare: Mathias Hessel
Tisse
Maskulin hane. Något reserverad. Korrekt bett. Mörka ögon. Välplacerade öron. Bra rygglinje. Välvinklad runt om. Rör sig med bra påskjut. Bra päls och pigment.
2:a Öppen klass, BH-2, HP
Lingon
Maskulin hane. Tilltalande helhet. Korrekt bett. Mörka ögon. Svagt markerat stop, Bra rygglinje. Passande benstomme. Bra vinklad fram och bak. Fina tassar. Trevligt temperament.
3:a Öppen klass, BH-3, HP
Förra helgen var det istället Otto som stod i centrum, på Svenska Gård- och Vallhundsklubbens officiella utställning i Motala. Då matte låg i influensa var det husse som fick ställa ut lillen. Vi visste att Ottos sedan sin kemiska kastrering (gjord i maj 2012) har små testiklar och visste att det fanns en stor risk att de var för små. Jag ville trots det väldigt gärna ha en bedömning av hans exteriör och anmälde. Mycket riktigt är de alldeles för små och han fick ett DQ i protokollet. Domaren sa muntligen att hade det inte varit för det hade han fått minst VG, ev. Exc. Det känns bra och roligt att veta att han är rastypisk och korrekt samt att ha ett skriftligt omdöme. Växer testiklarna på sig så ställer jag nog nån gång igen men gör de inte det så är det så.
Omdöme:
Mkt god typ. Mkt typiskt huvud. Mörka ngt stora ögon. Halsen kunde vara lite kraftigare. Ryggen är något välvd över ländpartiet. Bra bröstkorg. Bra benstomme. Rör sig m. ngt kort steg. Bra kondition. Ej normalstora testiklar. Mentalitet: Mkt bra.
Nästa gång det blir besök i ringen blir på självaste påskafton då Tisse ska ställas ut på Whippetklubbens utställning i Vilsta.
lördag 2 mars 2013
Fredagsagility
De två senaste fredagarna har vi fått vara med gänget som sedan en månad tillbaka hyr Valla på fredagskvällarna.. Tiden är galna 21.15-23.15 - fullt normalt!
Förra fredagen var jag ju på väg och bli sjuk och Mattias sprang med Lingon medan jag gjorde korta sekvenser med Otto. Lingon och Mattias var jätteduktiga och redde ut den lite kluriga banan som Ida hade ritat fint. Otto var duktig i sin sekvenser men när matte inte kunde springa ordentligt så blev han ganska klistrig.
Igår kväll kände jag mig fit-for-agility igen, även om förkylningen hänger kvar lite, och sprang med båda två själv.
Gårdagens guldstjärna går helt klart till Otto! Han har fått lite mer regelbundna träningstillfällen i agilityn det sista och det märks då saker börjar falla på plats för honom. Tunnel- och hindersug börjar komma fint nu och han kan jobba längre ifrån mig. Sitta i starten har känts som ett omöjligt projekt men igår satt han fint och jag kunde gå ett par meter ifrån honom. Däcket har vi klickat enskilt de två sista passen men igår tog han det i kombination och gjorde det 100 %-igt. Vi körde en egen kombination på 10 hinder, först uppdelat och sedan sammansatt och han gjorde det jättebra. Testade att vända på steken en gång också - hunden sprang bra, matte hade inte riktig tänkt hur hon skulle springa och strulade lite. Sammantaget var jag galet nöjd med honom igår! Jag är jätteglad över beslutet att låta honom flytta hem till oss, vi har väldigt roligt när vi tränar och har förhoppningsvis mycket roligt framför oss!
Lingon var också duktig igår. Det var en ganska fartig etta. Utmaningen för oss blev främst att lämna i slalom för att hinna placera bytet som jag ville, det gick inte perfekt alla gånger men tillslut fick vi till det bra. Annars gick han stabilt och snabbt. Missade på något runt när jag inte var tydlig men överlag bra. Vände på banan en gång på slutet också för att få till slalom sent i banan och med en svårare ingång och han satte ingången perfekt. För Lingons och min del står det agilitytävling på schemat de två kommande helgerna - 9 mars i Kumla och 17 mars i Askersund (Laxå).
Förra fredagen var jag ju på väg och bli sjuk och Mattias sprang med Lingon medan jag gjorde korta sekvenser med Otto. Lingon och Mattias var jätteduktiga och redde ut den lite kluriga banan som Ida hade ritat fint. Otto var duktig i sin sekvenser men när matte inte kunde springa ordentligt så blev han ganska klistrig.
Igår kväll kände jag mig fit-for-agility igen, även om förkylningen hänger kvar lite, och sprang med båda två själv.
Gårdagens guldstjärna går helt klart till Otto! Han har fått lite mer regelbundna träningstillfällen i agilityn det sista och det märks då saker börjar falla på plats för honom. Tunnel- och hindersug börjar komma fint nu och han kan jobba längre ifrån mig. Sitta i starten har känts som ett omöjligt projekt men igår satt han fint och jag kunde gå ett par meter ifrån honom. Däcket har vi klickat enskilt de två sista passen men igår tog han det i kombination och gjorde det 100 %-igt. Vi körde en egen kombination på 10 hinder, först uppdelat och sedan sammansatt och han gjorde det jättebra. Testade att vända på steken en gång också - hunden sprang bra, matte hade inte riktig tänkt hur hon skulle springa och strulade lite. Sammantaget var jag galet nöjd med honom igår! Jag är jätteglad över beslutet att låta honom flytta hem till oss, vi har väldigt roligt när vi tränar och har förhoppningsvis mycket roligt framför oss!
Lingon var också duktig igår. Det var en ganska fartig etta. Utmaningen för oss blev främst att lämna i slalom för att hinna placera bytet som jag ville, det gick inte perfekt alla gånger men tillslut fick vi till det bra. Annars gick han stabilt och snabbt. Missade på något runt när jag inte var tydlig men överlag bra. Vände på banan en gång på slutet också för att få till slalom sent i banan och med en svårare ingång och han satte ingången perfekt. För Lingons och min del står det agilitytävling på schemat de två kommande helgerna - 9 mars i Kumla och 17 mars i Askersund (Laxå).
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)