Efter förra veckan var v på gång - idag undrar jag vad som kommer näst och vågar inte ens tänka tanken "nu kan det inte bli värre".
På 8 dagar har jag lyckats med att stuka foten, nästan missa en tandläkartid, på tandläkartiden upptäcka att jag har ett håll som måste lagas, slå i armbågen under bowling, glömma hela handväskan på Östgötapendeln (med plånbok, privat mobiltele och nycklar), hantera kolik på Lillan och tillslut gå omkull ordentligt med Dansa på dressyrträningen. Var nog tur att jag int evar med när jobbet hade hockeymatch i torsdags för då vete fasen vad som hade kunnat hända.
De tre sista sakerna var väl de värsta...
Handväskan gick jag ifrån på pendeln i torsdags och den är ännu inte tillbaka... Jag hyser fortfarande en liten gnutta av hopp om att städpersonalen ska ha hittat den och den på så vis ska komma tillbaka, men troligtvis inte =(
Koliken på Lillan kom i fredags... De ringde från stallet vid insläpp - hon ville inte gå in, låg ner och stönade och visade de flesta tecken på kolik. Jag ringde vet så fort jag kom ut och hon kom, som tur var, inom en halvtimme. Vi fick ge kramplösande, sonda parafinolja till magen och ge dropp men efter det hade hon fortfarande ont... Vi testade med ytterligare en kramplösande omgång och en stunds promenad och efter det började de äntligen släppa. Fram till halv 4 fick hon gå 15 min en gång i timmen, de sista fyra gången med snälla stallägare Johanna. Efter det har vi haft henne under ordentlig bevakning och än så länge har vi klarat oss utan återfall, vi hoppas det fortsätter så...
Igår skulle jag och Dansa rida för Anette. Hon gick som en dröm sist Anette var här, men efter det har jag fastnat i en ond cirkel där det dumt nog blivit dragkamp om höger tygel - en dragkamp hon naturligtvis vinner. Jag har känt att jag fastnat där, men också känt att jag saknat ett system för att komma ifrån det. I går fick jag det systemet och med hjälp av Anette släppte hon bra ganska snabbt om än under vissa protester. När vi sedan skulle börja med galoppen tjurade hon till lite extra, om än inte värre än vad hon brukar kunna göra.. Längs med långsidan small hon först i vägen och reste sig sen på bakbenen. Allt hade gått bra om hon inte på vägen ner fastnat med vänster fram över sargen... På de millisekunder det skedde han jag tänka ganska mycket - framför allt "nu bryter hon benet". Vi ramlade till höger, jag först och hon över.. Mirakulöst hon har jag inte mer än något blåmärke och hon har vad vi kunde se igår bara skrapat bort päls på benet. Tjurigheten och hennes reaktion var som sagt inte värre än vanligt, men konsekvenserna kunde denna gång blivit betydligt värre... När jag hoppade upp sen gick det riktigt bra i trav och jag hoppas iaf att vi hittat ytterligare en nyckel. Frågan är om jag kan använda nyckeln tillräckligt snabbt - enligt planen står dressyrtävling på schemat på lördag. Vi får se hur det går under veckan och tar beslut på fredag...
Några ljuspunkter finns dock i allt elände under veckan! Dansas hoppträning i torsdags gick finfint och jag vågade rida som jag bestämt att jag ska! Lingon var en stjärna under gårdagens agilityträning och det känns riktigt roligt inför agilitytävlingen på söndag. Och sist, men inte minst, så var det riktigt riktigt roligt att bowla och äta middag med jobbet i onsdags...
Hoppas i alla fall på en bättre vecka - den inleds med ledig dag, hovslagare och kiropraktor!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar