Lillans 2010 - sammanfattning

Tänkte för Lillans del, precis som för Dansa, sammanfatta året 2010 såhär innan nyår.

Lillan och jag hade innan året började två tunga år bakom oss sedan ligamentsskadan i maj 2008. 2009 avslutades dock på ett positivt sätt eftersom Lillan var dräktig sedan i april och 2010 började med stor förväntan för min del.

Det första som hände under 2010 var dock allt annat än positivt. 8 jan hade hon när jag kom till stallet ett jack in i halsen. Veterinär ringdes ut och jacket visade sig löpa en knapp snett nedåt/bakåt under huden. Vad hon hade gjort vet vi fortfarande inte, men det var precis som en pinne hade stuckits rakt in. Eftersom hon var 8 mån in i dräktigheten ville både jag och vet undvika lugnande, och efter några om och men hade vi utan lugnande tvättat, satt drän och medicinerat. Lillan fick en antibiotikakur och det läkte väldigt, väldigt fint...

Lillan med drän sittandes i halsen, jan -10

Fölningen var beräknad till 20 mars, men inte förrens 01.15 den 18 april tittade hennes son, In Between ut. Trots att hon gick över 30 dagar klarade jag mig fantastiskt nog med 3 nätter i stallet! Lillan visade sig vara en jätteduktig mamma och både hon och jag höll på att spricka av stolthet över den lille....

Lillan och Tweet när Tweet är ett par dagar gammal

Lillan och Tweet släpptes på bete 1 juni och gick först själv en månad innan de fick sällskap av grannstallets sto Lisa och hennes föl Julius. Lillan har dock aldrig haft särskilt lätt att klara sig på bete och trots ganska stora mängder stödfodring fick vi ta in dem i mitten på augusti, då likande hon mest ett staket. Som tur var återhämtade hon sig relativt snabbt tack vare mycket och bra foder.

Lillan och Tweet på bete

I slutet på augusti var det då äntligen dags, jag började rida Lillan igen. I början tog vi det ganska lugnt och försiktigt och skrittade mest, men sedan Tweet "flyttade hemifrån" och Lillan kom tillbaka till ordinarie stall i oktober har vi stadigt ökat mängden och nu går hon nästa fulla pass.

Inte för inte kallade jag henne för kanonkulan ett ganska bra tag i höstas, men med hjälp av fungerande bett, ny och bättre sadel samt bra tips från två tränare fungerar hon nu riktigt bra men är fortfarande pigg och framåt.

Lillan på första dressyrträningen

Sammanfattningsvis var 2010 det bästa året på länge för oss och jag önskar att vi får ett ännu bättre 2011 tillsammans.