Lingonräsern 3 år

Idag fyller vår fina, underbara Lingonräser 3 år! Tiden har gått fort men vi börjar inse att det är ganska länge sedan han var en liten pluttvalp. Räsern är en otroligt mångsidig, rolig och duktig hund som vi hoppas att vi har många år kvar tillsammans med...
Stort grattis också till Lingons 8 syskon; Black Jack, Juliettan, Hanna med H, Kristina Kanel, Vargtass, Hayabuza, Kalle Kula och Ruter Dam!

Tänder ett ljus...

Idag tänder vi ett ljus för vår älskade Abbe som fick lämna oss alldeles för tidigt för två år sedan, endast 7 år gammal. Älskad och saknad!

Lingon 3:a och sololicens för Tisse

I lördags var som sagt Mattias iväg för årets sista rundbanestart.

Lingon startade för första gången över medeldistans (550 m) och mötte på hårt motstånd; Grimar, Marrachino, Hembra och Bull Fighter. Enligt uppgift (jag såg det ju inte själv) var Lingon bra med från start, bara en hundradel från Grimar på spliten. Lingon orkade bra i ungefär 300 m och låg där tvåa, men fick se sig passerad av Bull Fighter därefter. Han lyckades däremot hålla undan för en jagade Marrachino och gick i mål som 3:a. Tiden blev 37,36 vilket räckte till en klass 2. Bra jobbat av fina Lingonräsern som inte har sprungit över medel sedan han tog sin licens i juni.

Lingon tränar i Västerås, hösten 2011, foto Håkan Persson

Tisse sprang för första gången över medeldistans och passade på att då få sololicensen godkänd. Han jagade fint runt hela varvet, men Mattias såg tydligt att han också blev trött mot slutet. Tiden blev 39,39. Duktig lillkille!

Tisse tränar i Borås, maj 2012, foto Monika Edvinsson

Nu laddar vi för att tillsammans med Christina åka till Sjöbo nästa helg (6/10), då väntar LC-prov för både Tisse och Lingon. Därefter väntar en välförtjänt vintervila innan nästa års säsong!

Tisse på LC-fältet, sept 2012

Inför: Årets sista rundbanestart

I morgon är det dags för Mattias och hundarna att åka på årets sista rundbanetävling, denna gång i Borås.

Lingon får denna gång gå ett medellopp (hans första) över 550 m och möter rejält motstånd, hans klart tuffaste lopp hittills. Hembra, Marrachino, Grimar och Bull Fighter samt Lingon gör upp i loppet Hjärte Whippen.
Tisse ska med och träna, även han över medeldistans, är tanken.  

Jag får tyvärr inte se loppet denna gång heller, istället väntar jubileumsfest på universitetet så jag ska nog klara mig med att hålla tummarna på hemmaplan.

Lingon i Alingsås, juni 2012, foto Håkan Persson

Status: Inridning pågår

De senaste veckorna har jag och Tweet på riktigt påbörjat något som är väldigt roligt och spännande - hans inridning. Jag har bestämt mig för att i alla fall försöka göra det själv och ta det väldigt lungt och försiktigt i små steg. Vi har hittills börjat på flera fronter.

En bit i inridningen är ju sadelvänjningen. Han fick ha sadel på ryggen några gånger redan i somras men nu har vi tagit upp det igen. Han har promenerat med sadel med stigbyglarna hängande och vi har joggat lite så han ska lära sig att man även kan trava med den på ryggen. Under nästa vecka blir det longering med sadeln några gånger.

Longerat har vi också gjort. Han är duktig så länge det är skritt och trav. Galopp i lina är däremot för svårt än så länge. Precis som mamma Lillan är han väldigt travstark vilket gör det svårt att få honom att galoppera i lina. Vi kör med lösgalopp så länge tills galoppen blir starkare.

Jag har också tömkört en del för att han ska lära sig bli styrd i bettet. Han är naturligtvis rejält unghästvinglig i styrningen men jag tycker ändå han fattar bra. Även styrninlärningen är ju en delkomponent i inridningen.

En annan sak som vi gör för att underlätta inridningen är att vänja honom vid att matte befinner sig högre upp än marken. Jag ställer en pall bredvid honom och ställer mig där och klappar. Vi har också i detta läge börjat lägga lite vikt på ryggen och luta mig lite mot honom.

Planen är att jobba med dessa bitar en dryg vecka till för att sedan ta två-tre veckors vila. Efter den vilan fortsätter vi med samma saker och då är målet att jag ska sitta på honom, något jag hoppas göra i slutet av oktober/början på november.

Denna tid i unghästens liv tycker jag är väldigt rolig - man ser snabbt framstegen och det är mycket som händer. Jag känner mig dock lite ringrostig, det är ju trots allt 7 år sedan jag red in Lillan...

Tweet med sadel, juli 2012

Filmer från Söderköping!

Vinstloppet i agilityklass!

Hoppklassen! Fina, fina och duktiga Lingonräsern!

Agilityvinst i Söderköping

Igår var det dags för årets sista utomhustävling i agilityn för mig och Lingon, i Söderköping. Lyxmorgon då banvandringen inte startade förren kl 9.45 och avståndet till tävlingsplatsen inte var ju inte så långt.

Dagen började med en lite småklurig Agilityklass 1. Svår slalomingång direkt från A-hindret och en klurig sekvens tunnel-hopp-tunnel med ett antal efterföljande hopphinder. Lingon blev lite varm inför start då solen gassade på rätt bra precis när vi in. Han jobbade bra med mig ändå och jag tog det medvetet ganska lugnt för att vi skulle hinna med. Loppet var långt ifrån perfekt och på slutet blev det en del kaoshandling, men vad spelar det för roll - vi kom i mål felfritt, vår första nolla i agilityklass!! Med endast tre nollor räckte dessutom tiden till vår allra första agilityvinst!

Hoppklass 1 var en jättetrevlig bana. Inte självklara linjer, men en bana med bra flyt och lagom handling. Mitt och Lingons lopp kändes väldigt bra. Skönt flyt och bättre, offensivare handling och löpning från min sida. Tyvärr missade vi slalomingången som låg efter en tunnel. I tunnlar gasar Lingon allt han har och kom ut med väldigt hög fart. Med facit i hand skulle jag försök bromsa upp honom en aning genom att själv vara kvar närmare tunneln, men det där är en svårighet vi behöver träna på. Resultatet räckte trots allt till en 5:e plats och vi åkte hem med två rosetter! Matte var så stolt att hon höll på att spricka! ;)

 

En trevlig dag i skönt väder och med bra sällskap hade vi! Lite tråkigt att säsongen närmar sig slutet, men för agilityns skull tror jag att den kommande vilan kommer göra mig och Lingon gott. Vi har en start kvar innan vi tar lite agilitypaus, hos Ulricehamn 13/10. Innan dess ska vi finslipa ytterligare på det vi jobbat med under hösten... Men först behöver nog Lingon sova en dag, ni ser ju hur trött han var när vi kom hem ;)

Filmer kommer, just nu tror jag att de fortfarande befinner sig i Emma och Charlies videokamera!

Älskade Lillan

Vetskapen om att Lillan inte kommer finnas med mig i framtiden är något jag har levt med i ett drygt år. I juli förra året stod jag på Mantorp och fick beskedet att hon hade rejäla pålagringar i sina bakknän. Även om jag inte riktigt kunde ta in det då så insåg jag ganska snabbt att den dagen var början till slutet på vårt liv tillsammans. Att ha haft det med sig så länge har gett mig tid att bearbeta men det lindrar tyvärr inte smärtan och känslan av tomhet, det minskar inte sorgen över vetskapen om att jag aldrig mer kommer få träffa min fina häst.

Lillan föddes hos oss på den tiden jag bodde hemma. Mamma lånade hennes mor Gabelli och betäckte med Camaro M. Lillans liv var kantat av otur och hennes födsel var tyvärr inget undantag. Hon föddes underutvecklad och svag och under hennes första 1½ dygn matade, reste och la vi den lilla fölungen. Men hon blev successivt starkare och efter 2 dygn var hon nästan som vilket annat föl som helst.

Därefter Lillan har ensam dragit på sig lika många veterinärfakturor som mina andra hästar tillsammans. Flertalet koliker, ehrlichios, ett antal sårskador som krävt penicillin och flera feberförkylningar hann hon med att råka ut för. Den stora skadan kom i maj 2008. Vid lek i hagen skadade hon ett ligament kring bakknäet. Prognosen var dålig, osäker och skadan krävde en lång konvalcens. Under våren 2009 betäcktes hon därför  med Last Liberty och i april 2010 föddes hennes och min ögonsten - Tweet.

Efter Tweets födsel satte jag igång Lillan efter alla konstens regler. Till en början gick allt bra, hon var het och laddad men ville jobba. Vi började hoppa igen och jag vet inte vem som var lyckligast, jag eller Lillan. Nån gång här fick hon ont, det är svårt att veta när. I efterhand kan jag se att hon nån gång under våren började fly från arbetet, fly i landningarna efter hinder, fly från en smärta. I början på juni började hon slå bakut och markerade därefter på vänster bak. Jag gjorde som man gör - väntade nån vecka och beställde sedan tid hos vår veterinär.

Som alla andra som har stått och fått ett sådant besked var jag inte alls beredd. Man tror att man ska åka in och behandla en led, kanske en senskada, och då är jag ändå ganska luttrad efter mina och Lillans skador. Jag såg Karolinas förtvivlan över att återigen behöva ge mig beskedet om en allvarlig skada - något hon fått göra tre gånger på lika många år. Skillnaden var att denna gång fanns det i princip inget hopp, ingen tro på att det här skulle kunna läka. En pålagring sitter liksom där den sitter och har en häst ont av den så har den det. Placeringen var dessutom så illa det bara går - har en hopphäst pålagring i ett framben kanske den kan funka som dressyrhäst, men bakknäna bär lika mycket oavsett disciplin. När pålagringarna uppkommit vet vi inte - de finns inte på röntgenbilder från augusti 2008. Antagligen är de kopplade till något trauma - det som skapade ligamentskadan eller något därefter.

Det var tur att Ida var med mig den där dagen, för annars vet jag inte riktigt vad jag hade kommit ihåg av den - det är mer än en gång under det gångna året som hon har fått påminna mig om vad Karolina sa, hur pålagringarna såg ut och att oddsen var extremt dåliga.

Jag tog ett snabbt beslut efter besöket - jag var inte redo att skiljas från henne än, jag skulle vilja ha något mer kvar - och betäckte om henne, med samma hingst. Året som gått har jag kastats mellan hopp och förtvivlan, mellan glädje och sorg. Lycklig över fölungen som fanns i hennes mage, förtvivlad över hennes öde efter det. Tyvärr fick varken hon eller jag chansen att glädjas över ännu en avkomma, Mini föddes prematur och levde inte ens i 12 timmar.

Redan i vintras hade jag bestämt mig för vad som skulle hända sen. Att vara promenadhäst är inget som hade passat Lillan, hon ville stå i centrum och arbeta för att må bra. Hon trivdes visserligen med att vara dräktig, men hur mycket skulle bakknäna klara? Dessutom hade hon eksem som gör att hon egentligen inte är direkt lämplig som avelsto. Jag ville låta henne somna in.... Hon fick en härlig sommar på bete men i augusti stod vi där på kliniken igen. Lillan var fortfarande halt, efter ett års vila. Oavsett vad jag själv hade velat och känt så fanns det nu bara en utväg.

Strax före halv nio måndagen den 10 september somnade min älskade Lillan in. Min fina ögonsten, hästen som verkligen var MIN häst. Hästen som hela tiden hade stenkoll på mig och var jag befann mig. I mina ögon var hon finast i världen och med en utstrålning som få. I nio år har hon funnits med mig varje dag och tomheten efter henne är enorm. Uppgivenheten över att hon aldrig fick visa världen hur fin hon var och sorgen över att hon behöver lämna oss så ung. Utan Lillan saknas en bit av mig och hon kommer alltid finnas med mig.

I hennes son har jag en del av henne kvar. Jag vill att han och jag ska få chansen att göra allt det där som jag och Lillan aldrig fick. Historien har dock lärt mig att inte ta något för givet utan bara hoppas på det bästa...

Tredje klass 1-tiden för Lingon

Helgen som gick gjorde Lingon sin tredje start på rundbanan, denna gång på "hemmabanan" Västerås. För motståndet stod kullsyster Kristina Kanel och helbror Leffe Blond, samt Pa'anga och Marta Marzotto.
Lingon gjorde återigen ett bra lopp och blev tvåa efter Pa'anga. De båda noterades för samma tid - 19,56, dagens andra bästa tid på kort och Lingons tredje raka klass 1-tid.

Tisse tränade också, denna gång över kort distans och skötte sig finfint.

Nu börjar ju säsongen verkligen gå mot sitt slut, men vi anmäler i alla fall till Borås 22/9 och hoppas på lopp där. Båda killarna är också anmälda till säsongens sista LC-prov, i Sjöbo första helgen i oktober.

Ett stort hål i mitt hjärta..

I dag har min älskade Lillan, min själsfrände, fått somna in pga sina pålagringar i bakknäna.. Hon lämnar mig alldeles för tidigt, endast 9 år gammal och med henne försvinner en stor bit av mitt hjärta.. Älskad, saknad och alltid med mig!

Vinst på Åkers

Igår var det dags för Lingons andra rundbanestart, kortdistans (320 m) på Åkers kanal. Motståndet skulle varit Xavi, Xina, Ylva och syrran DJ Kristina Kanel, men lite snopet ströks Goot Wool:s hundarna och loppet blev bara mellan Kanelen och Lingon. Vi hoppas att det inte hänt något allvarligt med hundar eller ägare...

För Lingons del blev det en riktigt bra genomkörare och test av var han står efter kennelhostan. Han var taggad till tusen innan start och visade med besked att han är frisk och tillbaka. Kanelen tog starten men innan kurvan var Lingon förbi och sedan drog han ifrån mer och mer och gick i mål på fina klass 1-tiden 20,88. Ett bra styrkebesked av Lingon på en bana som såg riktigt tung ut efter allt regn som fallit över Åkers de senaste dagarna. Även Kanelen gjorde ett bra lopp och fick klass 2 med tiden 21,45.
Tyvärr är det ju inte så mycket säsong kvar nu när Lingon äntligen är ute på banan, men vi satsar på ytterligare ett par starter och sedan får vi ladda för en ny säsong nästa år.

Efter tävlingarna fick en mycket lycklig Tisse träna. Han startade för första gången på rundbanan ur box (han har ju tidigare gjort det på WR) och gick en supersprintdistans. Enligt Mattias stod han som ett ljus i buren, men blev lite förvånad när grindarna gick upp, men sprang sedan kanonfint. Även kurvan där jag stod strax efter och hämtade upp såg bra ut. Tisse kommer få vara med och träna de gånger Lingon tävlar nu innan vintern, också satsar vi på licensen till nästa vår.

Tyvärr  var vädret riktigt tråkigt, regn hela dagen, och kvaliten på på bilderna blev där efter... Alla bilder från Lingons lopp blev till exempel väldigt suddiga...

Syskonen defilierar

Lingon är taggad under defileringen..

...väldigt taggad!

Lingon i ledning på målrakan!

Lingon passerar mållinjen

Lingon och husse gratuleras till segern..

Vinst på klass 1-tid till Lingon!

Tre syskon på Åkers - Lingon, Kanelen och Hanna med H

Tisse fastnade inte på  bild alls igår, så vi kör med en gammal istället - Hans första besök på rundbanan i Borås, 1 maj i år. Foto Monica Edvinsson, Kennel McTools.